Jag har en teori om att livets mening..eller mening och mening..det enda man gör i livet är ju att längta. Man längtar till roligt och sen är roligt över och så tänker man på nästa grej som är "roligt" och så längtar man. Och så håller man på. Stora som små saker. Det kan vara att längta till sin fikarast eller till sommaren tex. Man längtar till småsaker på vägen till de större sakerna. Sen finns det lite hinder på vägen som gör att du uppskattar det du längtar efter/till lite mer.
 
Sen dör man!

Jahapp! Det var livet liksom.
Va fan...